NOISE
News
Expressen
Nya New Order låter som Joy Division
For people speaking swedish:
Nya New Order låter som Joy Division
Av Jan Gradvall
senast uppdaterad 010809 klockan 06:18
publicerad 010809 klockan 06:18
På New Orders kommande album snäser Bernard Sumner "I stand accused of being me." I egenskap av åttiotalets mest inflytelserika band förväntas New Order ständigt förnya sig. Så fort de stannar upp anklagas de för stagnering.
Men hur kan egentligen någon kritiseras för att låta som sig själv? På sitt första album på åtta år ignorerar New Order samtiden och går i stället tillbaka till sina rötter - till Joy Division.
New Orders nya singel "Crystal" (London) släpps på måndag. Vid de första genomlyssningarna kan "Crystal" enbart låta som en förväntad fortsättning på "Regret" från 1993. Det är samma typ av klassisk New Order-pop, fast med en gitarr ovanligt högt upp i mixen.
Men lyssnar man mer noggrant hör man en väsentlig skillnad. Medan "Regret" var perfekt strömlinjeformad, perfekt dataredigerad som det anstår ett syntband, låter "Crystal" vingligare, skräpigare, hårdare, argare.
Joy Division 1979. Stephen Morris, Peter Hook, Ian Curtis och Bernard Sumner.
Det låter som ett verk av en gitarrist, basist och trummis som spelat in live i replokalen. Det låter som ett verk av samma band som 1979 förändrade musikvärlden med albumet "Unknown pleasures". Det låter som deras gamla band Joy Division.
Efter sångaren Ian Curtis självmord 1980 vägrade de tre överlevande medlemmarna att spela Joy Division-låtar. Namnet på deras nya band, New Order, var ingen tillfällighet. Det var verkligen en total nyordning.
Men på rockrestivalen Reading i England i augusti 1998 hände något. När New Order sent på kvällen klev upp på scenen som festivalens huvudband - för att göra vad de flesta, inklusive de själva, trodde var deras farvälspelning - spelade de plötsligt tre Joy Divison-låtar i följd, helt utan kommentar: "Isolation", "Atmosphere" och "Heart and soul".
New Order har aldrig låtit bättre än de gjorde den natten på Reading. Denna konsert finns nu också utgiven på DVD-filmen "New Order 3 16" (Warner Music) tillsammans med en tidig konsert i New York från 1981.
Att konserten på Reading inte bara blev en nytändning för dem som band, utan även förändrade dem rent musikaliskt, märks tydligt på årets upplaga av New Order.
Vid en konsert i USA förra veckan öppnade de med "Atmosphere" följt av "Regret", "Crystal" och därefter "Love will tear us apart". Inget annat levande rockband i världen är i besittning av sådant låtmaterial. Det känns därför som en självklarhet att de nu börjar utnyttja det.
Nya albumet "Get ready", som släpps 27 augusti men sedan två veckor finns att ladda ned från nätpirater, låter rent musikaliskt lika mycket Joy Division som New Order, även om Bernard Sumners röst gör att New Order-soundet hela tiden är det mest påtagliga.
Primal Scream-samarbetet "Rock the schack" påminner om hur mycket tidiga Joy Division, som då kallade sig Warsaw, var influerade av Stooges.
"Turn my way" är en oemotståndlig duett mellan Bernard Sumner och Billy Corgan från Smashing Pumpkins (som just nu turnerar med bandet) och texten kunde varit skriven punkåret 1977:
I don’t wanna be what other
people are
Don’t wanna own a key
Don’t wanna wash my car
Don’t wanna have to work,
like other people to
I wanted to free, I wanted to be true
Begreppet levande legender är bara en trött kliché. Men att just detta epitet faktiskt är befogat i fallet med New Orders medlemmar bekräftas av att de senare denna höst även porträtteras i en långfilm.
Det säger mycket om New Orders status i musikvärlden att medan en film som Oliver Stones "The Doors" gjordes långt efter att bandet splittras så filmas "24 hour party people" medan New Order fortfarande är aktiva.
Filmen är regisserad av Michael Winterbottom, tidigare mest för "Welcome to Sarajevo", "Cracker", "Wonderland" samt två uppmärksammade dokumentärer om Ingmar Bergman.
"24 hour party people" följer hela Manchesters musikscen, från 1976 till 1992, och i fokus för handlingen finns Joy Division och New Order och deras skivbolag Factory Records samt deras klubb Hacienda. Bernard Sumner spelas till exempel i filmen av John Simm, känd från britttiska tv-serien "Lyckan kommer" och filmen "Human traffic". Factory-bossen Tony Wilson spelas av komikern Steve Coogan.
Journalisten Paul Morley, som var den som upptäckte Joy Division, besökte nyligen filminspelningen på uppdrag av Guardian. Denna mycket underhållande artikel finns att läsa på filmens hemsida, www.partypeoplemovie.com. Långfilmen om New Order får premiär i vinter. Nu väntar vi bara på att New Order även kommer till Sverige och spelar.
New Order
I julinumret av magasinet Sleazenation finns en 14 sidor lång special om New Order. Om trumljudet på "Unknown pleasures" säger Sumner: "We thought the drums sounded like someone hitting wet fish".
Journalisten Paul Morley gav i fjol ut boken "Nothing" (Faber and faber) där han skriver om sin fars självmord och Ian Curtis självmord.
De senaste åren har det getts ut flera livealbum med Joy Division. Det
senaste är "Les Bains Douches" (Fractured, import).
Joy Division-boxen "Heart and soul", som släpptes i Europa 1998, har precis även getts ut i USA på skivbolaget Rhino. Innehåller bandets två album, "Unknown pleasures" (1979) och "Closer" (1980), i sin helhet samt alla singlar och andra inspelningar.
New Orders "Blue monday" är tidernas mest sålda maxisingel. Men New Order tjänade inga pengar alls på den. Tvärtom förlorade de 10 pence per sålt exemplar, detta eftersom pedanten Peter Savilles skivomslag var så dyrt att trycka upp.
Jan Gradvall och Andres Lokko satt en sommardag 1990 på soffan i Strawberry Studios i Manchester där "Unknown pleasures" spelades in.
Nya New Order låter som Joy Division
Av Jan Gradvall
senast uppdaterad 010809 klockan 06:18
publicerad 010809 klockan 06:18
På New Orders kommande album snäser Bernard Sumner "I stand accused of being me." I egenskap av åttiotalets mest inflytelserika band förväntas New Order ständigt förnya sig. Så fort de stannar upp anklagas de för stagnering.
Men hur kan egentligen någon kritiseras för att låta som sig själv? På sitt första album på åtta år ignorerar New Order samtiden och går i stället tillbaka till sina rötter - till Joy Division.
New Orders nya singel "Crystal" (London) släpps på måndag. Vid de första genomlyssningarna kan "Crystal" enbart låta som en förväntad fortsättning på "Regret" från 1993. Det är samma typ av klassisk New Order-pop, fast med en gitarr ovanligt högt upp i mixen.
Men lyssnar man mer noggrant hör man en väsentlig skillnad. Medan "Regret" var perfekt strömlinjeformad, perfekt dataredigerad som det anstår ett syntband, låter "Crystal" vingligare, skräpigare, hårdare, argare.
Joy Division 1979. Stephen Morris, Peter Hook, Ian Curtis och Bernard Sumner.
Det låter som ett verk av en gitarrist, basist och trummis som spelat in live i replokalen. Det låter som ett verk av samma band som 1979 förändrade musikvärlden med albumet "Unknown pleasures". Det låter som deras gamla band Joy Division.
Efter sångaren Ian Curtis självmord 1980 vägrade de tre överlevande medlemmarna att spela Joy Division-låtar. Namnet på deras nya band, New Order, var ingen tillfällighet. Det var verkligen en total nyordning.
Men på rockrestivalen Reading i England i augusti 1998 hände något. När New Order sent på kvällen klev upp på scenen som festivalens huvudband - för att göra vad de flesta, inklusive de själva, trodde var deras farvälspelning - spelade de plötsligt tre Joy Divison-låtar i följd, helt utan kommentar: "Isolation", "Atmosphere" och "Heart and soul".
New Order har aldrig låtit bättre än de gjorde den natten på Reading. Denna konsert finns nu också utgiven på DVD-filmen "New Order 3 16" (Warner Music) tillsammans med en tidig konsert i New York från 1981.
Att konserten på Reading inte bara blev en nytändning för dem som band, utan även förändrade dem rent musikaliskt, märks tydligt på årets upplaga av New Order.
Vid en konsert i USA förra veckan öppnade de med "Atmosphere" följt av "Regret", "Crystal" och därefter "Love will tear us apart". Inget annat levande rockband i världen är i besittning av sådant låtmaterial. Det känns därför som en självklarhet att de nu börjar utnyttja det.
Nya albumet "Get ready", som släpps 27 augusti men sedan två veckor finns att ladda ned från nätpirater, låter rent musikaliskt lika mycket Joy Division som New Order, även om Bernard Sumners röst gör att New Order-soundet hela tiden är det mest påtagliga.
Primal Scream-samarbetet "Rock the schack" påminner om hur mycket tidiga Joy Division, som då kallade sig Warsaw, var influerade av Stooges.
"Turn my way" är en oemotståndlig duett mellan Bernard Sumner och Billy Corgan från Smashing Pumpkins (som just nu turnerar med bandet) och texten kunde varit skriven punkåret 1977:
I don’t wanna be what other
people are
Don’t wanna own a key
Don’t wanna wash my car
Don’t wanna have to work,
like other people to
I wanted to free, I wanted to be true
Begreppet levande legender är bara en trött kliché. Men att just detta epitet faktiskt är befogat i fallet med New Orders medlemmar bekräftas av att de senare denna höst även porträtteras i en långfilm.
Det säger mycket om New Orders status i musikvärlden att medan en film som Oliver Stones "The Doors" gjordes långt efter att bandet splittras så filmas "24 hour party people" medan New Order fortfarande är aktiva.
Filmen är regisserad av Michael Winterbottom, tidigare mest för "Welcome to Sarajevo", "Cracker", "Wonderland" samt två uppmärksammade dokumentärer om Ingmar Bergman.
"24 hour party people" följer hela Manchesters musikscen, från 1976 till 1992, och i fokus för handlingen finns Joy Division och New Order och deras skivbolag Factory Records samt deras klubb Hacienda. Bernard Sumner spelas till exempel i filmen av John Simm, känd från britttiska tv-serien "Lyckan kommer" och filmen "Human traffic". Factory-bossen Tony Wilson spelas av komikern Steve Coogan.
Journalisten Paul Morley, som var den som upptäckte Joy Division, besökte nyligen filminspelningen på uppdrag av Guardian. Denna mycket underhållande artikel finns att läsa på filmens hemsida, www.partypeoplemovie.com. Långfilmen om New Order får premiär i vinter. Nu väntar vi bara på att New Order även kommer till Sverige och spelar.
New Order
I julinumret av magasinet Sleazenation finns en 14 sidor lång special om New Order. Om trumljudet på "Unknown pleasures" säger Sumner: "We thought the drums sounded like someone hitting wet fish".
Journalisten Paul Morley gav i fjol ut boken "Nothing" (Faber and faber) där han skriver om sin fars självmord och Ian Curtis självmord.
De senaste åren har det getts ut flera livealbum med Joy Division. Det
senaste är "Les Bains Douches" (Fractured, import).
Joy Division-boxen "Heart and soul", som släpptes i Europa 1998, har precis även getts ut i USA på skivbolaget Rhino. Innehåller bandets två album, "Unknown pleasures" (1979) och "Closer" (1980), i sin helhet samt alla singlar och andra inspelningar.
New Orders "Blue monday" är tidernas mest sålda maxisingel. Men New Order tjänade inga pengar alls på den. Tvärtom förlorade de 10 pence per sålt exemplar, detta eftersom pedanten Peter Savilles skivomslag var så dyrt att trycka upp.
Jan Gradvall och Andres Lokko satt en sommardag 1990 på soffan i Strawberry Studios i Manchester där "Unknown pleasures" spelades in.
Thanks to: Calle
